Stipendier

Inez Köhlers fond

Stipendier till privatstuderande sångelever

Stipendierna delas ut av SSTPF

Vem var Inez Köhler?

Så här skriver Sune Hojsten i svenskt biografiskt lexikon:

Operasångare, Sångpedagog

Köhler, Inez Carolina, f 21 nov 1900 i Sthlm, Ad Fredr, d 9 sept 1976 där, Kungsholmen. Föräldrar: skräddarmästaren Johan K o Jenny Sophia Gran. Elev vid Musikkonservatoriet i Sthlm ht 18, musiklärarex där 31 okt 1921, engagerad vid Stora teatern i Gbg 25—28, Odeonteatern i Sthlm 1930—31, Vasateatern 1932, K teatern hösten 1934—51. Operasångerska (sopran), sångpedagog.


Gift 3 jan 1931 i Sthlm, Matt, m skådespelaren Seth Johan Johansson, f 4 okt 86 där, Kungsh, d 11 mars 50 i Gbg, Domk, son till sjökaptenen Johan Petter J o Augusta Paulina Lindberg samt förut g m Stina Kristensson.

Inez K (uttal med k-ljud) avlade 1921 musiklärarexamen i Sthlm, studerade sång privat för G Bratt o Haldis Ingebjart o rollinterpretation för Liva Järnefelt. Sitt första offentliga framträdande gjorde hon med en romanskonsert i radio redan 1923. Teaterdebuten ägde rum i juni 1925 med en mindre roll i Knut Barrs sångspel Carl Michael Bellman på friluftsscenen Hagateatern i Sthlm. 11 sept samma år debuterade hon vid Stora teatern i Gbg som Wera Lisaveta i Oscar Straus-operetten Sista valsen. Hon fick från början goda recensioner, och kritikerna berömde både hennes röst och temperamentsfulla spel. K visade sig lika användbar i operettens hjältinneroller, t ex Cleopatra i Cleopatras pärlor, Beatrice i Boccaccio o Sköna Helena som i lyriska operapartier av typen Siebel i Faust o Micaela i Carmen. Också ett par mera dramatiska roller fick hon pröva på: Tosca o Donna Anna i Don Juan. När K lämnade Gbg, hade hon utfört inte mindre än 17 roller — nästan alla stora — o blivit en verklig publikgunstling.


Åren 1928—30 ägnade Köhler delvis åt sångstudier i Italien för Pietro Zeni o fortsatte sina studier i Sthlm för Britta v Vegesack. 1 jan 31 framträdde hon som Kurfurstinnan i Fågelhandlaren vid verkets sverigepremiär under Oskar Textorius regim på Odeonteatern vid Brunkebergstorg i Sthlm med Hjalmar Meissner som kapellmästare. 1931 jan samma år var hon den första som utförde Viktorias roll i Viktorias husar vid samma teater, och i denna roll gästspelade hon senare i Bergen. På Vasateatern sjöng hon i maj 1932 den kvinnliga huvudrollen Lisa i Leendets land mot Martin Öhman (även på Hippodrom-teatern i Malmö o Stora teatern i Gbg så). Vid jultiden medverkade hon i den första s k radiooperetten, Jules Sylvains Två hjärtan och ett pärlhalsband.


3 mars 1934 debuterade K på K teatern i Sthlm som Tosca och den 10 skedde andra debuten som Amelia i Maskeradbalen. Från hösten samma år knöts hon fast till teatern, där hon i konkurrens med främst Brita Hertzberg o Helga Görlin snart blev en viktig kraft i det lyrisk-dramatiska sopranfacket. Särskilt i italienska roller passade hon bra, och det blev med åren flera stora partier som Leonora i Trubaduren (35), Aida (s å), Musette i Bohéme (39) o Nedda i Pajazzo (40). En av hennes främsta roller var titelpartiet i Zandonais Francesca da Rimini vid verkets sv premiär (37), "en prestation av rang, förträfflig både i sin lyriska o dramatiska utformning" (F G i Scenen). Vid ett fåtal tillfällen gav hon sig med stor framgång i kast med Turandot (36). Patrik Vretblad i Soc-Dem konstaterar, "att hon, frånsett ett rätt starkt vibrato, bemästrade detta påfrestande vokala parti med en stämma som även kunde utstråla värme, när så krävdes".


Även i flera tyska verk gjorde K sig väl gällande, t ex som Leonora i Fidelio (35), Gutrune i Ragnarök (36) o Elisabeth i Tannhäuser (s å). Bland övriga roller kan framhållas Mozarts Grevinnan i Figaros bröllop (35) o Donna Elvira i Don Juan (41) samt Selika i Afrikanskan (38). Liksom i Gbg medverkade hon i Sthlm i flera operettpartier, bl a som Rosalinda i Läderlappen (35), Angéle i Greven av Luxemburg (36) o Saffi i Zigenarbaronen (38).


Sune Hojsten